Ända tillbaka till 1400-talet har en släkt, med rötterna på Treje i Skee socken, spårats av Gösta Framme, sommarboende på Saltö och hängiven släktforskare. Han betvivlar att någon släkt i Vätte härad kan föras så långt tillbaka. Trejesläkten har haft förgreningar på bl a Saltö och Daftö. Sedan drygt ett sekel innehar släkten åter fädernegården, där nu syskonen Hilmer och Anna Persson bor. Gösta Framme vill gärna ha kontakt med personer som hör till Trejesläkten.

För släktforskaren är kyrkböckerna med sina anteckningar om födda, vigda och döda de allra viktigaste källorna. Med kyrkböckernas hjälp hittar man oftast lätt och säkert sina förfäder. Men kyrkoarkivalierna har sin begränsning: man kommer i regel inte längre tillbaka i tiden än till åren omkring 1700, och de uppgifter man får, gäller endast de tre händelserna i en människas liv, som födelse, vigsel och död utgör. Vad skall då en släktforskare göra för att komma bortom tidsgränsen 1700? Och hur skaffar man sig kunskap om förfädernas liv, om man tycker att en lista med namn inte är tillräckligt?

Ett sätt som jag själv prövat med gott utbyte är att dra in annat arkivmaterial i släktforskningen. Hur jag nyttjat bouppteckningar, domböcker, kyrkoräkenskaper och jordeböcker skall jag belysa med ett exempel från Vätte härad. Saltö gård. På vintertinget i mars 1798 registreras bouppteckningen efter Anna Gunnarsdotter på Saltö. Änklingen Olof Ottersson och döttrarna Oliana och Malena antecknas som arvingar. Den fasta egendomen i boet utgörs av halva gården Saltö i Tjärnö socken och fjärdedelen av hemmanet Treje i Skee socken. Gårdarna värderas till 500 riksdaler vardera. Det sägs att Saltögården är mannens arv medan Trejegården följt hustrun i boet.
På samma ting visas ett testamente som upprättats, medan Anna Gunnarsdotter ännu levde. I testamentet fördelas den fasta egendomen mellan döttrarna på så sätt, att Oliana får Saltögården och Malena Trejegården. Båda döttrarna är gifta. Malenas man är Hans Persson i Nedre Kile på Sydkoster.

Det är lätt att följa Trejegården i Anna Gunnarsdotters släkt. På det redan nämnda vintertinget i mars 1798 bekräftas en muntlig arvsdelning från 1762. Det är bonden Gunnar Jönsson på Daftö, som detta år delar sin jord mellan dottern Anna och sonen Jöns. Dottern Anna Gunnarsdotter får faderns arv i Treje, medan sonen Jöns Gunnarsson behåller gården på Daftö.

Anna Gunnarsdotter på Saltö härstammar alltså från Daftö. Hon är född 1732 och flyttar till Saltö 1762 som Olof Otterssons hustru. Namnet Anna har hon fått efter farmodern, som också hette Anna Gunnarsdotter. Hennes far Gunnar har namngivits efter sin morfader Gunnar Olsson på Daftö, som dör några månader före dottersonens födelse 1692. Här möter oss den namnväxling, som ofta förekommer i äldre tider: Gunnar - Anna - Gunnar - Anna genom fyra generationer (far - dotter - dotterson - dottersondotter).

Gunnar Olsson omtalas som nämndeman i ett domboksprotokoll från 1661. Som kyrkvärd har han skött Tjärnö kyrkas räkenskaper 1644 -1666. Under en rad år är han förmyndare för systrarna Dordi och Berta Trulsdöttrar på Råssö och förvaltar deras stora förmögenhet av gårdar och delar av gårdar runt om i bygden. En av flickorna - Berta - gifter han bort med en av hustruns släktingar, Simon Ivarsson.

Odel. Daftö är gammal bondejord. Sådan jord kallas odel och går i arv efter stränga regler, som skall hindra att jorden går ur släkten. Det är därför sannolikt, att den nämndeman, som i ett skiftesbrev från 1651 kallas "lagrättsman (nämndeman) Olof på Daftön" är Gunnar Olssons far. I ett köpebrev från 1657 (omtalat i domboken 1754) köper Olof Gunnarsson på Daftön detta år Valön för 50 riksdaler. Enligt en gammal dom av 1622 har han utom Daftö också ägt Hålkedalen och Taraldsängen. Kyrkvärd är han 1623 -1625. Redan i mantalslängden 1610 står i Daftön".

Flera "Gunnar". Olof Gunnarssons far måste ha hetat Gunnar. Också här möter namnväxling: Gunnar - Olof - Gunnar. Och namnet Gunnar återkommer ju senare, så att den fullständiga raden av Daftösläkten blir: Gunnar - Olof - Gunnar - Anna - Gunnar - Anna. Att raden Gunnar - Olof - Gunnar bryts, beror på att Gunnar Olsson får endast två döttrar, Anna och Berta.

Trejearvet finns alltså i Daftösläkten. Men hur kom det dit? Det sker genom nämndemnn Gunnar Olssons giftermål med Ingeborg Andersdotter från Tjärnöbo. Hustrun Ingeborg får med två systrar dela arvet efter modern Anna Bryngelsdotter (märk namnet Anna!), ensam arvinge till hela hemmanet Tjärnöbo, och fadern Anders Rearsson från Treje. På systrarnas lott faller Tjärnöbo, varav de tar hälften var. Ingeborg får faderns arvslott i Treje. Det gäller skiftet efter fadern Rear Nilsson i Treje 1646 får Anders Rearsson i Tjärnöbo på sin lott 1 1/2 tunna i Treje, d v s 1/4 av hemmanet. Lika mycket ärver den äldste brodern Nils Rearsson. Den yngste brodern Asbjörn och de fem systrarna har fått sina arvslotter i andra gårdar i bygden.

Rear Nilsson i Treje har varit en rik man. Skattelängder från 1610 och senare antecknar "Rear i Treje och hans medarvingar" för hela Treje. Men släkten har ägt gårdar också på annat håll. För sådan jord, som inte brukades av ägaren själv, betalades en särskild skatt, kallad odelsskatt. I ett register från 1615 över bönder, som skattade for sådan jord, de s k odelsbönderna, nämns Kangeröd, Niben och Tafsängen som Trejesläktens egendom. Arvsskiftet 1646 visar ju också, att Rear Nilsson varit en stor jordägare.

Som nämndeman nämns han första gången 1591, som en av de tolv nämndemännen i Vätte härad sätter han sitt sigill under den hyllningsförsäkran, som tingsmenigheten "på ett fritt ting vid Skee den 20 maj 1591" sänder kung Kristian IV. Vidare förekommer han som undertecknare av dombrev 1599 och 1629. Hans barn och efterkommande redovisas utförligt i ett dombrev från 1683. Anledningen är, att en ättling i tredje led dragit en arvstvist infor domstol och stämt "Ingeborg på Daftö, som äger 11/2 tunna skyld i gården Treje. som hon ärvt haver efter sin salige fader Anders Rearsson i Tjärnöbo".

"Tre tunnor skyld" Domboken fortsätter: "Blev så deras släkter uppräknade, och befanns en man Rear Nilsson ägt den halva gården Treje, som är 3 tunnor skyld. Denne Rear avlade Nils Rearsson och Anders Rearsson, Marit på Guskor (i Tanum), Berta på Råssö, Marit i Gudebo, Gro i Sögård (i Lur), Guri i Torp (i Tanum) och Asbjörn i Kangeröd i Skee socken, alla Rear Nilssons barn. Blev så bekänt, att på skiftet efter Rear Nilsson föll de tvenne söner Nils och Anders Rearsöner till de 3 tunnor skyld i Treje. Denne Nils Rearsson avlade en son, Simon, som dog, och var hans (Nils Rearssons) barn efter honom sju döttrar, Mari, Kari, Marit, Ingeborg, Karin, Anna och Kerstin. Dessa alla efterfölja på sin faders vägnar 1 1/2 tunna skyld i Treje, och Anders (Rearssons) arvingar, som äro tre döttrar, ärva de andra 1 1/2 tunna skyld i Treje, och är så de 1 1/2 tunna skyld tillfallna på skifte Ingeborg Andersdotter på Daftön".
Det är sällan man möter en så grundlig utredning av släktförhållandena vid en arvstvist. Att det här gäller en släktledning, som går tillbaka ända till 1500-talet och rör en storman i bygden gör saken särskilt intressant.

Rear Nilsson bör vara född omkring 1550. Vi vet att hustrun hette Ingeborg Nilsdotter. Namnet Ingeborg ges sedan åt sondottern Ingeborg Andersdotter i Tjärnöbo. 1)

1) Gösta Framme (publicerat i STNB 22 juli 1978.